Jantelagens slavar
Vi är rädslans barn
och Jantelagens slavar
Vi hyllar reklamen
i tunnelbanans tak
för vad skulle vi göra
med våra blickar
om inte den fanns?
Vi är panelhönor
och förlåt-sägare
Vi böjer våra nackar
nickar och håller med
vi är statister
med drömmar om en huvudroll
det är drömmar utan ambitioner
Vi är den grå massan
De namnlösa
De osynliga
Vi är de ofulländade
de icke perfekta
Vi äger inga glänsande fasader
inte glittrande skal
Vi har inte den magiska glimten
i våra ögon
vi har inte Det
Men vi finns
vi lever
i en längtan att bli sedda
Och vi vet
att tappar ni
era glittrande fasader
era leende masker
finns bara vakuum kvar
Men lyckas vi någon gång
bryta oss ur
våra lumpna skal
Lyckas vi
vågar vi
lägga av oss våra intetsägande masker
är vi gedigna skönheter...